Vi har visst adopterat en katt. Ofrivilligt. Snäckis heter den (enligt den riktiga ägaren å vår granne). Snäckis trivs visst bättre hos oss (eller vår carports-koja) när vädret är alldeles för bra, eller alldeles för dåligt. Men snäckis får ju räkna med viss terror.
När vi inte umgås med adoptivkatter så tillverkar vi egna djur. Eller gråter för att man inte får spela boll med storebror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar